HISTORIA
Konsten att brygga öl är lika gammal som att baka bröd. Hur länge öl har bryggts vet man inte exakt, men det dyker upp redan för 7 000 år sedan i faraonernas Egypten. Inkaindianerna drack majsöl långt innan spanjorerna steg iland på den amerikanska kontinenten. Hos våra förfäder hade ölet en mycket stark ställning, bland annat för att man trodde att ruset från alkoholen var en gudagåva, det dracks och var dans uti Valhall natten lång.
Brygga öl är ett komplicerad hantverk med anor. Och det är inte bara råvarorna vatten, malt, humle och jäst som avgör hur ölet smakar, utan även själva bryggprocessen. Om detta och mycket mer kommer vi att berätta under våra ölprovningar och bryggerivisningar.
Vaxholms Bryggerihistoria
Framtill 1936 hade Vaxholm ett eget bryggeri, nämligen Waxholms Ångbryggeri. Bryggeriet var beläget i gamla båtsnickeriet i kvarteret Sågen (brädgården idag), Waxholms Ångbryggeri var ett privat mindre bryggeri som drevs av entreprenörer i Vaxholm i konkurrens med de mycket större Stockholmsbryggerierna. Snart sagt varje bryggeri i Stockholm hade en egen filial nere vid hamnen i Vaxholm. Det var Stora Bryggeriet, Pihls och Grönvalls med flera. Ölet levererades i stora fat och här i Vaxholm tappade kullor ölet på flaskor, som korkades och etiketterades för att sedan köras ut till kunderna eller sändas med skärgårdsbåtarna. Tappningsverksamheten låg där Magasinet ligger idag.
Det berättas att Waxholms Ångsbryggeri AB år 1936 hade ansökt om att få brygga pilsner (Klass II öl) för att utjämna de stora bryggeriernas fördelar, men fått avslag. Då Stockholms bryggerier tagit över verksamheten hösten 1936 skedde detta smidigt och Vaxholms Nya Bryggeri AB bildades som filial till Stockholms Bryggerier AB. Filialen fick tillstånd att brygga det svagare Klass I ölet. Förutom svagdricka bryggdes även läskedrycker och buteljerades kolsyresatt vichyvatten.
I Vaxholms Tidning nr 9, 1951 kan man läsa att det blev avtalat att verksamheten skulle fortsätta i tio år – antagligen med tanken att produktionen skulle självdö vid sidan av den väldiga konkurrenskraften av det stora moderbolaget. Men så blev det inte, tvärtom. Med ett alltid stigande antal sommargäster blev Vaxholms svagdricka och läskedrycker allt mer eftertraktade. Stockholmsbryggerierna fick fullt upp med att producera och distribuera drickat jämte sina egna pilsnersorter. Allt som allt har filialen nu 9 anställda året runt, tre lastbilar och under sommarsäsongen ölbåten Gambrius I, som är en mycket efterlängtad och beskäftig farkost. I synnerhet under heta somrar blev arbetstakten forcerad för alla anställda, och i genomsnitt vardistributionen under sommarmånaderna tio gånger större än under vintern.
Vaxholmsfilialen lades ned i December 1954, vilket innebär att det fram till idag var 60 år sedan Vaxholm hade ett eget bryggeri att vara stolta över.
Källa: Vaxholms Tidning, artiklar från åren 1949 och 1951.
